BERÄTTELSEN OM JAMESON IRISH WHISKEY
Bläddra tillbaka genom vår historia.
Det må handla om en short drink, men vår historia är lång. Vårt bästa råd är att luta dig tillbaka i favoritfåtöljen. Nu reser vi bakåt i tiden.
För länge sedan, i en tid före selfies, grundades vi av den här mannen, John Jameson. Han föddes i Alloa i Skottland 1740 och kom till Dublin i slutet av 1770-talet. Fyra av hans söner följde i hans fotspår som destillerare på Irland, vilket skapade en familjedynasti som skulle sträcka sig över generationer. Han dog den 3 december 1823 vid den respektabla åldern av 83. Observera att siffran tre förekommer tre gånger i den sista meningen. Inte konstigt att vi destillerar tre gånger än i denna dag. Det är en siffra som betyder något särskilt för oss.
1780 var Dublin en livlig stad, full av möjligheter och faktiskt näst störst i Storbritannien och på Irland – endast London var större. Under den här perioden fanns det fler än ett hundra bryggerier och destillerier i Dublin.
Konkurrensen var stenhård, men John Jameson skapade ett namn för sig och hans whiskey höjde sig över de andra genom att ge uttryck åt mottot ”Lev lite mer och frukta lite mindre!” Fram till 1880-talet hade Bow Street vuxit till en yta som täckte drygt två hektar av Dublins stadskärna.
Skatt. Vi vet. Låt oss berätta klart. Mellan 1785 och 1825 betalade destilleraren skatt på malt och på sprit, så av naturliga skäl var det önskvärt att använda mindre malt. John, som gärna försökte snuva skattmasen, började experimerna med mäsk på mältat och omältat korn. Allmänheten fick snabbt smak för den här typen av whiskey, så till den grad att importerad maltwhisky från Skottland blev svårsåld i Dublin, och alla Dublin-destillerare som gjorde maltwhiskey hade svårt att sälja den.
En annan John axlade manteln. Han tog över destilleriet på Bow Street efter sin far 1804 och krattade manegen för den tillväxt som Jameson upplevde under 1800-talet. Han efterlämnade en serie anteckningsböcker med sina egna mäskrecept för Jameson whiskey.
Den tredje John Jameson som drev Bow Street. Och ännu en regent som tjänade destilleriet väl. John var fredsdomare, sheriff och en framstående medlem i Dublins societet. Han studerade vid Trinity College och bodde i St Marnock’s Portmarnock i Dublins county, med sin fru Anne.
Vid 1870 var destilleriet på Bow Street bokstavligen en stad i staden, med hundratals anställda i form av tunnbindare, snickare, smeder, målare och stenhuggare – och en del katter också! Det omgivande området Smithfield förknippas fortfarande med hantverk.
John den fjärde kallades för Jack och följde i sin fars fotspår på mer än ett sätt. Liksom sin far var han fredsdomare och sheriff i Dublin, och han var även en av kommissionärerna för Irish Lights, den organisation som drev fyrar längs Irlands kust. Han gifte sig två gånger, med Elizabeth Banfield och Mary Haig, men fick inga barn.
John Jameson & Son bilade 1891 ett ”limited company”, ungefär som ett aktiebolag i Sverige, och sedan dess står ordet ”Limited” på etiketterna. Halsetiketten ändrades 1891 för att återspela företagets status som ett ”limited company” (en liten godbit för alla juristerna där ute).
Stjärnsystemet som anger ålder användes på destilleriets sjuåriga whiskey på vissa marknader redan 1885. Om du tittar efter noga hittar du än i dag en stjärna som lyser så klart.
Destilleriets ytterväggar strålade ut värme från destilleringsprocessen, vilket lockade till sig Dublinbor som hamnat i olycka och som kunde värma sig här.
Kung Edward VII besteg tronen av England 1901, och halvvägs igenom hans korta regeringstid utsågs John Jameson & Son till kunglig hovleverantör.
The Right Honourable (en hederstitel) Andrew Jameson var en gigant inom whiskeydestillering och hade många befattningar inom det lokala styret och var en välkänd mecenat av konsterna. Han var en internationellt respekterad affärsman och räknade USA:s president Teddy Roosevelt som en av sina nära vänner. Som ett erkännande av hans person utsågs Andrew Jameson till senator i den första irländska senaten när republiken utropades. Han tjänstgjorde sida vid sida med poeten WB Yeats som var en gammal vän till familjen.
1916 utspelade sig påskupproret i Dublin, och destilleriet på Bow Street – med sin position vid en av konfliktens centrala korridorer – utgjorde en perfekt utkiksplats för en prickskytt som övervakade de intensiva striderna på North King Street (det finns värre ställen än ett whiskeydestilleri att vara instängd på ett par dagar). Destilleriet och de som arbetade där överlevde upproret relativt oskadda.
Kolbristen på grund av första världskriget påverkade mer än 800 000 människor. Samtidigt spreds ett dödligt influensavirus som avsevärt påverkade destilleriets produktions- och leveranskapacitet.
Spannmålsbrist
För en drink som sätter en ära i lenhet var det här ett bittert år. Jameson Distillery var stängt från 1917 till 1918 på grund av spannmålsbristen som kriget orsakade.
Destilleriet växte sig utanför Smithfields gränser och tog över en svinfarm där man tidigare rökt bacon. Grisarna var borta men namnet blev kvar.
När krigsrestriktionerna upphävdes 1919 fick destilleriet tillstånd att starta produktionen igen, vilket man gjorde med besked i form av 34 destilleringscykler. Det är den högsta siffran än i dag. Modet återvände.
Från 1920 till 1933 rådde det totalt rusdrycksförbud i hela USA, vilket innebar att en av de mest lovande marknaderna stängdes nästan över en natt. Sex år efter förbudstiden bröt andra världskriget ut med ett förbud mot transatlantiska fartygstransporter som följd, vilket hindrade vår distribution allvarligt.
Om du studerar vår flaska noga ser du att en tunnman har präglats i glaset. De representerar alla som jobbat så hårt, då som nu, för att bygga upp vår whiskey från grunden. Tunnmannen härrör från den på tidigt 1900-tal välkända annonsbyrån W. S. Crawford i London. Den berömda grafiska formgivaren och konstnären Edward McKnight Kauffer arbetade för Crawford i slutet av 1920-talet och skapade bilderna till kampanjen för John Jameson Whiskey.
Den första gången tunnmännen kunde ses var en annonskampanj i Storbritannien 1927. 1928 beslutade man sig för att lägga till en nedre etikett med tunnmännen på de stora flaskorna. Från 1930 satt den på alla exportflaskor.
Hembrännare och skrupelfria pubägare som spädde ut Jameson Whiskey med vatten orsakade långvarig skada genom att fläcka kategorin Irish Whiskey och dess rykte om kvalitet.
En sonsonsson till vår gamle grundare som förutom destillerare också var kapten i brittiska arméns ingenjörskår och var ute på fältet i Sydafrika under Boerkriget. Han var gift med Anne Dunn och de levde i Malahide i Dublin County.
Flera generationer av familjer arbetade på Jameson Destillery på Bow Street. De många olika yrkena – snickare, smeder, kvarnbyggare, målare och så vidare – fördes vidare från far till son, och när man en gång blivit anställd hade man i allmänhet jobb för resten av livet.
Aleck Crichton var den siste släktingen i rakt nedstigande led från grundaren till Bow Street som ledde företaget och det sägs också att han var den sista personen som använde sovplatsen som ännu fanns kvar på anläggningen för destilleraren med nattpasset. Som ordförande och verkställande direkt för John Jameson & Son övervakade han firmans sammanslagning med två andra destillerier 1966. Tillsammans blev de Irish Distillers Limited.
Det är svårt att tro, men vi buteljerade inte vår egen whiskey förrän 1963. Den första Jameson-whiskeyn som buteljerades på Bow Street lanserades som Crested Ten. På den tiden fanns Jameson på 68 marknader runt om i världen och vi exporterade 15 000 lådor varje år till USA. Det var dags att ta kontroll över vår berättelse, från säd till glas.
I många år hade Jameson en buteljeringsverksamhet i London som betjänade exportmarknaderna, men på Irland hade man alltid sålt whiskey på fat till lagerägare. Jameson Ten var vår första whiskey som buteljerades på destilleriet. Ett år efter lanseringen av Jameson Ten bytte man namn till ”Crested Ten”, och så fick den heta ända fram till 2016. Nu kan du ta ett glas Crested på JJ’s Bar! Tack och lov behöver vi inte oroa oss för skrupelfria bartendrar längre.
Den 5 juni 1970 destillerades de sista dropparna pot still-whiskey på Jameson Distillery på Bow Street. Det var slutet på en nästan 200-årig era av whiskeyproduktion i Dublin 7. Det skulle så småningom bli vårt andliga hem. Och sedan hem för miljontals besökare. Men nu går vi händelserna i förväg.
Den här etiketten sågs länge på hyllorna, ända fram till 1987.
Uppkomsten och tillväxten av Irish Whiskey innebar att vi behövde mer plats för att tillverka vår whiskey. 1975 flyttade vi från Bow Street till Midleton i Cork county. Varenda liten droppe Jameson som dricks runt om i världen i dag kommer härifrån.
Den här etiketten formgavs av Minale Tattersfield i London. Här återkommer tunnmännen som har funnits på vår flaska allt sedan dess.
Destilleriet förblev stängt och förföll, och eldhärjades också. Det är fortfarande jobbigt att prata om det.
The Old Jameson Distillery öppnades som besökscenter 1997 och uppgraderas igen efter en större renovering 2007.
Efter påtryckningar från ett antal seglarentusiaster på Jameson uppdaterades 2006 skeppet på vågkammen med två segel, så att det blev en mer korrekt avbildning och, om det hade förvandlats till verklig storlek, skulle det ha seglat bättre.
Inte för att skryta, men 2018 var vi stoltare än vår egen whiskey. Och det är inte lite, det. Jameson Distillery Bow St. utsågs till ”Världens bästa destillerirundtur” på de 25:e World Travel Awards. En fin gest till alla tunnmän på Bow Street.
Ni gjorde det. Förhoppningsvis kan den där handen ta upp ett glas Jameson nu efter allt rullande.
Sláinte!
Våra senaste renoveringar fokuserar på att hylla John Jamesons levande arv och berättelserna om tunnmännen som hjälpte till att bygga det. Naturligtvis vill vi också fira alla som fortsätter att förnya framtiden för världens bästa Irish Whiskey i Midleton.
